letsprayforabetterday

Läs detta. Så fruktansvärt sant. Även om jag önskar att det inte vore det. Det finns nog inget som gör mig så upprörd som rasism. För jag förstår det inte. Jag förstår verkligen inte hur de tänker.

Idag var det avslutning på läxhjälpen. Vi skulle egentligen kolla på film, men givetvis kunde de inte sitta still i mer än fem minuter. Hjälpte till med läxorna och sen lärde jag några småtjejer att fingervirka. Efter det var jag dagens hjälte. En tjej (som varit fruktansvärt strulig och skrikig och en sån där person jag varit tvungen att ta tag i och säga till ordentligt många gånger) vände sig mot mig innan hon skulle gå och sa: "Du lärde mig detta. Jag kunde inte det innan jag kom hit, men du lärde mig. Det kommer jag aldrig glömma.". Och så slängde hon sin otroligt smala fingervirkade halsduk runt halsen och vinkade hejdå. Det gjorde min dag. Eller hela min tid där egentligen. Det kändes som att jag äntligen hade blivit accepterad.

A och L berömde mig jättemycket, ville att jag skulle vara kvar även nästa år. Tyvärr blir det inte så. Har inte tiden och pengarna, även om jag önskade att jag hade. Plus att jag ska ägna mig åt mitt nästa projekt, men vad det blir får ni veta nästa år.

Musikhjälpen har börjat. Älskar Musikhjälpen och är samtidigt lite ledsen över att jag inte kunde hänga med upp och servera mat till Jason.

Bidrog iallafall med 200kr (det är tyvärr allt jag har råd med såhär efter London och alla julklappar) och önskade samtidigt It takes a fool to remain sane med motiveringen: "Den här låten räddade mitt liv, kanske kan den rädda någon annans också.". Jag hoppas det.

Idag har jag slagit in julklappar till fattiga barn hela dagen. Jag vet att jag inte kan hjälpa hela världen på en gång, men det här kunde jag göra idag iallafall.